martinapetterssons

ljuva torsdag men ungefär inga lektioner (tydligen), klassen ska till Grand för att kika på lite musikframträdanden. rätt så trevligt sådär, även om det egentligen skulle vara med aktuell att läsa om Sveriges riksdag och regering. voj voj

Tumblr bilder från Woodstock som får det att dra lite i festivalådern. snart är det tredje gången gillt och jag trånar efter gummistövlar, tältkondens och solbrända axlar.



klättra i träd med vågit hår och hippieband är också någon som kommer göras flitigt under det kommande året.

onsdagen försvann i tankevirvlar bland täcken och kuddar. orkar inte riktigt tänka på allt det där man borde göra, och allt det där man verkligen borde plugga. lite av den där gamla skoltröttheten smyger sig på och blandas ut med den allmänna tröttheten. men lite bra känns det att termometern visade på nollgradigt idag. plus minus noll.

ensam hemma, något jag alltid längtar till då singelpappor inte brukar ha för vana att kila iväg på äventyr. men nu när jag sitter här i tomheten knakar väggarna, och dörrar svänger bakom ryggen på mig. fönstrena döljer spöken och rånare, och allt jag ser när jag tittar ut är mig egna ögon som tittar tillbaka. lite sådär barnsligt att vara mörkrädd kanske, men jag tänder alla lampor i huset och tittar ständigt över axeln. för man vet ju aldrig. egentligen.

idag blev dagen då jag (utöver tvätta och ha mig) satte mig på en grön buss in till stan och fikade med finaste Emma. fransk chokladkaka matchades med att blossa som riktiga fransmän gör. vilket är dåligt som få, börja aldrig röka barn. annars pratades det strunt och mindre strunt, om både stora också små saker. träffade på Francis gjorde man också.

en riktigt bra ledig dag tack vare den fina kvinnan, som man förövrigt känns i cirkus tio år nu också. ända från att man var ung och dum tills nu när man är större och ungefär lika dum.

i somras var jag blond, barbent och jag ville vara en riktig poser. att se svår ut är tydligen en trend jag håller hårt i, men visst saknar jag blåmärkta ben och festivalyra. getingat, nyklippt gräs och när man tycker det är för varmt ute. att koka på bussen påväg till badet och sedan koka i vattnet omgiven av gapande barn. men sånt hör sommarn till och sommaren 2011 kommer att bli dunder.

på nätterna tycker jag om att blinka, andas och se tufsigt svår ut. annars finns det mycket annat att göra på nätterna. jag lyssnar låtar på repeat tills ljudet smälter ihop i öronen och när dom tystnar lyssnar jag på suset i mitt tinitus-öra. det blir svårare att sitta i fönstret när fingrarna värker av kyla, men jag härdar ut som den hopplösa romantikern jag nog fortfarande är. för något speciellt är det allt med att dingla med benen och kika upp på himlen mellan trädgrenar. speciellt när snön, som annars är så icke omtyckt av åtminstonde mig, är sådär vit och tyst. jag har sänkt ISOt på min kamera och hoppas nu bara på att bruset i huvudet ska sluta snart. sådär lagom till nyår, det nya året.

Viola glider, hon hänger med en Daimstrut





Daimstrut och Magnum White (feminimt men ack så gott)







Sandwitch och Magnum white, och den där himlans stora snödrivan





världens längsta inlägg om världens mysigaste sista glass för det här deceniet. först skulle det bli sommarens första glass, sen sommarens sista, och nu i december blev det tillslut glass. men himlans vad kallt det var. därför åkte den sista biten av glass i soporna, efter mycket om, men och smygätande.

dagen i övrigt har vart obehagligt ineffektiv. satt av skoltimmar mellan 08.30 och 15.20, det enda som blev gjort var ett nytt rekord i Robot Unicorn Attack och en himlans massa dåliga GIFs. sedan blev det mysigt jobb på Vox, lite trög i huvudet men fint med Viola och Juni.

imorgon är det lediga dagen. nästan. jag ska sova, tvätta, städa, plugga och mysa. och bada, kanske. kanske träna också. planerad ledighet kan vara fint. hade förövrigt ett oerhört sensuellt och mysigt telefonsamtal med Emma såhär mot kvällningen (hennes ord, inte mina) som varade i cirkus två timmar. det var fint. nu ska jag INTE sova, för jag är ledig imorgon. word.

här sitter jag och blinkar, lyssnar på deppig musik och läser renessanspoesi. nästan. mest lyssnar jag på surret i huvudet och kluddar i kalendern. himla mycket prov, himla mycket problem.

i've got some bling-bling in ma eahh



Maia's got some bling-bling in heaah eahh



Hanna aint gor bling-bling but she's awesome anyways

såhär tip top blir man när konsten att snooza i sömnen kickar in, när den supersena bussen endast bjuder på ståplatser och när man lyckas klämma in fyra nysningar på den inte allt för långa sträckan till skolan. måndagen kommer bjuda på skridskoåkning, läkarbesök och jobb. trevligt

är inget big fan av att kolla på serier, men en viss fransos tipsade om Skins och jag kollar om och om igen. Cassie kan ju vara den finaste som finns.

hej jag heter Martina och jag har inte gjort en GIF-animation på hundra år. min kamera fastnade i ett ofokuserat läge och mitt rum har väldigt gul belysning. jag har köpt nya tights, tagit hål i örat och färgat håret rött efter att ha sett Eternal Sunshine of The Spotless Mind två gånger på samma kväll. jag tycker om att dra håret bakom örat väldigt mycket, det är lite mysigt.

lite såhär är det just nu. när man sitter i bäckmörkret dom där tidiga mornarna, när dom gröna bussarna mest ser ut som tusenfotingar där dom glider fram. lite lugnt och mellankoliskt sådär, för vintern i år bjuder som vanligt på ganska mycket nostalgi.



fast det är rätt mycket såhär också, när man under mörka eftermiddagar varvar plugg med Robot Unicorn Attack framför skoldatorn, i sällskap av trevliga klasskamrater. lite sockerkickat och överentusiastikt, men inte desstomindre trevligt.







och ungefär såhär ser det ut när Slagsmålsklubben pumpar i öronen och håltimmarna är långa, lektionerna lite tråkiga och colan srunt i kroppen.

en omedveten bloggpaus (läs bloggtorka) slog till när skolarbetet reste sig över mina Dumboöron. så under dom senaste veckorna har jag skrivit utan skrivglädje, om allt ifrån överkonsumtion till vad för energi det egentligen är som uppstår när man lyser lite med en lampa, och om vad kommunikation egentligen betyder.

jag har fortfarande en förkärlek för mellanrum och långa meningar med kommatecken men utan versaler. även förkärleken för talet 8 håller i sig, och dom där fasonerna att tro på att karma är det som egentligen styr och råder över händelserna i livet. men det är väl så det är helt enkelt.

brollan har flytt upp till Sälen för att vidga sina vyer och tjäna lite pengar, så det är bara jag och sextitalisten som vandrar runt i huset. lite tomt är det allt, men jag har som tur är två busiga katter kvar i mitt maison. och som jag nu även, lite ofrivilligt då jag inte har så mycket talan när det kommer till dom bossiga katterna, delar säng med.

2010 är snart slut och utan att riktigt veta varför känns det som att mitt nyårs löfte (som jag skrek ut framför slottet vid tolvslaget cirkus en miljard gånger) om att det här skulle bli det bästa året ever faktiskt gick igenom. det har rest till Paris och Borlänge, och massa saker har hänt där i mellan som man väl inte riktigt räknade med. som att jag skulle tycka att skolan faktiskt är helt ok, galet.

men nu är det dags för ett blogg-ryck, och jag håller tummarna för att det håller i sig. en vis man sa till mig en gång att det bara är ego-kära människor som bloggar, och det kanske ligger lite sanning bakom det. men kul är det i alla fall.

fina Juni fyller Vox med pianospel och herr Delin läser i kandelaberljus. det var Earth Hour och man skäms lite över dom som inte tänker på miljön, men i år sattes inga mystiska lappar upp utan allt fokus låg på mysfaktorn.

'





julstämmingen råder i Uppsala och mitt lilla skrumpna Grinchen-hjärta smälter lite. Andra advent bjöd på södad chailatte-fika med fina Karin. café Linne bjöd på sittplatser för första gången i mannaminne och termometern visade på temperatur som man faktiskt klarar av att knata längs ån i. decembermörkret är lite för mörkt för att skärpan i min lilla kamera ska vara stabil men det är ju mysigt i alla fall.