martinapetterssons

på nätterna tycker jag om att blinka, andas och se tufsigt svår ut. annars finns det mycket annat att göra på nätterna. jag lyssnar låtar på repeat tills ljudet smälter ihop i öronen och när dom tystnar lyssnar jag på suset i mitt tinitus-öra. det blir svårare att sitta i fönstret när fingrarna värker av kyla, men jag härdar ut som den hopplösa romantikern jag nog fortfarande är. för något speciellt är det allt med att dingla med benen och kika upp på himlen mellan trädgrenar. speciellt när snön, som annars är så icke omtyckt av åtminstonde mig, är sådär vit och tyst. jag har sänkt ISOt på min kamera och hoppas nu bara på att bruset i huvudet ska sluta snart. sådär lagom till nyår, det nya året.